← The Archive
Grief · Identity · 1 min · August 18, 2026 · Swedish
Jag är så trött på att vara stark
An editorial letter
Fictional letter, written by the keeper of this place and inspired by lived experience.
Folk säger att jag är stark.
Det har de sagt hela mitt liv.
"Jag vet inte hur du klarar allt."
"Du är så stark."
"Det finns inget som knäcker dig."
Jag brukade vara stolt över det.
Nu hatar jag nästan att höra det.
För jag är inte stark.
Jag är trött.
Jag har bara blivit väldigt bra på att fortsätta.
När något går sönder försöker jag laga det.
När någon lämnar försöker jag förstå varför.
När jag inte orkar arbetar jag lite hårdare.
När jag är ledsen säger jag till mig själv att det finns människor som har det värre.
Jag vet inte längre om jag är resilient eller bara rädd för vad som händer om jag slutar bära allt.
Vad händer om jag faktiskt lägger ner det?
Vem blir jag då?
— An editorial letter
A Reflection
Det finns en punkt där uthållighet slutar vara styrka och blir ett sätt att hålla en struktur vid liv som egentligen redan har blivit för tung.
Det svåra är att uthållighet sällan känns som självdestruktivitet.
Den känns som ansvar.
"Jag klarar det."
"Lite till."
"Det är inte så farligt."
Och plötsligt har förmågan att bära blivit en identitet du inte längre får lägga ifrån dig.
Du frågar vem du blir om du slutar bära allt.
Jag tror att det är den viktigare frågan än hur du ska bära mer.
Kanske behöver du inte först veta vem du blir.
Kanske behöver du bara upptäcka att du fortfarande finns när du inte längre presterar din överlevnad.